Det finns en risk att jag med den här texten tar mig vatten över huvudet. Kanske är jag inte rätt person att uttala mig. Jag är för det första ung, därför vet jag kanske inte hur livet är ”på riktigt”. För det andra så är jag av manligt kön. Jag vill ändå ta chansen att säga några ord om Metoo och dess framtid inom idrottsvärlden.

Jag har under flera år varit projektledare för ett idrottsprojekt riktat mot skolor där jag har kommit i kontakt med flertalet idrottsföreningar och klubbar. Mitt under projektets gång blossade Metoo upp där världen fick se baksidan en vad jag vill kalla en ”gubbnorm”. En hierarkisk norm som implementerats i samhället, mestadels av just gubbar, och som under lång tid skapat förödande konsekvenser för kvinnor på alla plan.

Vågen av berättelser från de som utsätts och de som blivit utsatta fick oss att reagera, ända från högsta politiska nivå till lägsta personliga nivå fick vi börja tänka efter. Alla samhällsorgan fick också en press på sig vilket ökade takten av snabba åtgärder. Tyvärr är det på många håll just där det stannar, i snabba åtgärder. Det blir något man tar upp på ett styrelsemöte, för in i sina stadgar och har någon föreläsning om. Vad görs sen?…

Själv anordnade jag ett seminarium och en föreläsning för ett sidoprojekt jag haft inom idrotten. Min vision var att regionen här skulle samlas och diskutera, samarbeta och börja tänka om. Det kom tre personer, en mor och en far med deras dotter.

Historiens gång och dess framsteg agerar som en pendel, en dialektisk pendel som ena perioden befinner sig hit, andra perioden dit. Pendeln står nu på jämställdhetens och ”anti-gubbnormens” sida. Om några år kanske den fokuserar på något annat. Gubbnormen eller Metoo handlar inte om hur många män som sitter i styrelsen för en idrottsförening, det handlar om gubbarnas inställning och förhållningssätt till det motsatta könet, respekt helt enkelt. Att röra runt i en styrelse eller som idrottsligt organ berätta på Instagram att ”vi står bakom alla som blivit utsatta” gör ingen större skillnad. En förändring kommer inte ske förrän var och en rannsakar sig själva och funderar på vad moral och respekt innebär.

Låt oss agera nu när ämnet fortfarande finns uppe på agendan, agera när pendeln pekar i dess riktning. Min fråga är därför. Har din idrottsförening gjort nog?