Sommarläsningen del två – Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit

(Varning: Delar av Utvandrarsviten spoilas i detta stycke. Detta främst för att handlingen är sekundär och böckerna är lika läsvärda oavsett vad du vet om händelseförloppet när du först öppnar boken.)

För mig kan den fyra böcker och 2268 sidor långa Utvandrarsviten bäst beskrivas genom bokseriens vackraste allegori. Denna förkommer i seriens andra del, Invandrarna. Nybyggarna från Sverige spenderar sin första vinter i Amerika, och läget är knapert. En kyla som de aldrig förut upplevt i kombination med ett anländande till det nya landet för sent för att så sina grödor leder till svält, och nu har familjen inte tillräckligt med mjöl för att baka bröd. Hustrun Kristina skickar iväg sin make Karl-Oskar för att handla en påse mjöl för lånade pengar, och på hemvägen förvillar han sig i den mörka, kalla skogen. Stressad stapplar han runt med den tunga mjölsäcken, fryser, går i cirklar och snubblar slutligen på en stock. Oförmögen att ta sig upp somnar han och börjar så småningom drömma, en feberdröm där all den osäkerhet över flytten som han tidigare förträngt kommer upp till ytan. Sekunderna innan Karl-Oskar fryser ihjäl vaknar han, väcker sina domnade lemmar och inser att stocken han snubblat på kommer från ett träd han själv huggit ner – han befinner sig på sin egen bakgård…

Och vari ligger relevansen i denna lilla saga? Svaret är ett en sensmoral ligger bakom böckerna om utvandrarna, inte helt olik den som präglar de skillingtryck som cirkulerade i Sverige i samma veva som Karl-Oskar och Kristina tog sitt pick och pack och begav sig till den nya världen. Och denna sensmoral kretsar kring den målmedvetenhet och kämparglöd som var ett måste för att lyckas som bonde på 1800-talet. Karl-Oskar har ett mål: att leverera mjölet till sin familj i syfte att föda dem. Ett mål som alla hans generations- och klassfränder delade. På vägen mot sitt mål går han vilse, och det i sig är inte något skamligt: det är naturligt för alla människor att gå vill ibland. Problemet uppstår först då han missar det uppenbara (stocken som han själv är upphovsman till) och väljer att lägga sig ner och ge upp, om så bara för en stund.

Denna allegori, romansvitens absolut vackraste stycke, förtäljer vad hela serien egentligen handlar om. Det är den medvetna stävan mot ett mål som är väsentlig för att lyckas. Så länge karaktärerna söker, så finner de också. När det däremot rör sig om att fly från något så lyckas företaget aldrig. Karl-Oskar far till Amerika sökandes efter frodig jord och arbetsmöjligheter, och han finner det. Men han lämnar Sverige i flykt från faran för sina familjemedlemmars liv, samt den hårda, icke-samarbetsvilliga naturen. Och detta kan han likväl inte undkomma: Kristina dör i förtid i barnsäng, och fruktbarheten och den sexuella driften kunde ingen av dem flytt från om de så rest till månen. Karl-Oskar undkommer förvisso de stenar som orsakade så stort besvär för honom och hans skörd i Sverige, men blir istället krympling efter att en stor ek fallit över honom. För de utvandrare som enbart flyr går det illa. Robert, som vill lämna Sverige för att fly från husbönder men söka frihet dör i förtid. Varför? För att han inte var kapabel till sin äldre brors planeringsförmåga och strävsamhet. Han sökte, men inte på rätt sätt, och detta leder till inte bara hans egen utan även hans bäste vän Arvids undergång. Danjel söker Guds rike, en plats där han fritt får utöva sin religion. Men han gå tillväga på fel sätt: genom att tro sig själv vara felfri och i närmre kontakt med Gud än någon annan lyckas han inte skapa något nytt Jerusalem i Amerika. Och Kristina, hon vill egentligen inte lämna Sverige alls men gör det slutligen för att hon tror Amerika ska försätta hennes familj i trygghet. Men de fel som sitter inuti kroppen kan man inte undkomma genom att byta land och världsdel.

Så hur kan vi se Mobergs tankegods i ett enda parti av en flera tusen sidor lång romansvit? Så länge man har mål och mening i sin färd (för att parafrasera Boye) måste man fortsätta kämpa. Det är helt acceptabelt att gå vilse ibland, men lägg dig för Guds skull inte ner och vila, för då har du förlorat.

Jennifer Lindqvist är student och ordförande för Litterära sällskapet vid Karlstads universitet. DESSUTOM är hon en del av Karlstad kallar genom recensioner och podcastavsnitt som behandlar litteratur och kultur.

Inforutan:

Bok: Utvandrarna

Invandrarna

Nybyggarna

Sista brevet till Sverige

Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket

Antal sidor: 573, 624, 677 respektive 394


Blogg
Magnus Skoglund

Projekt tidning!

Sitter och planerar för vår tidning! Tio nummer ska vi släppa under 2023 och det känns spännande, roligt – och lite ångestfyllt på samma gång!

Läs blogginlägget »

Har vuxit upp

Jag gav precis mitt första fuck-finger i trafiken. Om du Nobelplans-ligist mot förmodan läser det här så kommer här en påminnelse om utfartsregeln: Utfartsregeln

Läs blogginlägget »
Blogg
Magnus Skoglund

Lösningsorienterad

Livesändning gällande eventuell stängning av Coop Kroppkärr (som gått knackigt ekonomiskt i flera år). En kvinna pratar oavbrutet, även när andra pratar – och jag

Läs blogginlägget »