Så kom vintern till Kil. Jag har skottat så armarna är som tegelstenar. Vissa delar satt jag på backen och skovlade med min lätta plastskyffel från ÖB, så snön yrde. Den är perfekt för mig i rullstol. Jag gillar att vara en deltagare av livet även om det ibland innebär lite speciella lösningar eller ett handtag från andra.

En dag för några år sedan gjorde jag något helt fantastiskt! Jag besteg min egen vind. Wow vilken känsla och ojoj så mycket bråte det hade samlats på över 20 år i huset. Jag och min son Emil kunde rensa och rota, superkul. Det var lite läskigt när jag skulle upp på taket. Jag skulle först sitta i en stege och ta steg för steg upp till garagetaket, med hjälp av armarna och det benet jag kan hjälpa till med. Det andra benet lyfte Emil upp. Han gick nedanför mig så det kändes tryggt. Så var det bara det att stegen är någon meter längre än garagetaket, så väl uppe kunde jag inte komma vidare. Jag var fast i stegen! ”Nu mamma håller du i dig ordentligt”, sa Emil.

Sedan klättrade han ned och gick några meter bort. Där tar han fart och springer mot väggen och tar ett par steg upp på den och grabbar tag i kanten upp till garagetaket, och hivar sig upp. Där satt jag och undrade vad som skulle hända härnäst. Emil tog tag under mina armar och sa att jag skulle släppa taget. Nu hängde jag med fritt fall utanför taket i någon sekund innan han dragit mig runt stegen och upp på säker mark. Tur för mig att jag får kickar av spänning.

Jag får också kickar av att göra bra affärer. Röda lappar triggar mig extremt och jag kan gå loss i affären. En gång köpte jag en stor frusen oxfilé. Fanns inte en chans att den skulle gå in i frysen. Jag tog med det frysta långa köttstycket till snickarboden och drog i gång stora sågen med klinga. Sålunda var problemet löst.

Jag inser dock att mina äventyr är inte lika galna nu som när jag var yngre. Eventuellt tecken på mognad och insikter. Fast ärligt handlar det också om stelhet och något sämre funktioner. Kroppen är trots allt snart 55 år. Vilket lycka att man får äran att bli äldre. Jag har bestämt mig för att bara vara lycklig för varje år jag får fylla. Det där med åldersnoja har gått över. Eller?

…Mitt äldsta barnbarn talade om för mig att tanter har hud som hänger under över armarna om de lyfter upp armarna en bit. Han menade så kallat gäddhäng. Då slet jag av mig min huvtröja och spände mina biceps framför barnbarnets inspekterande ögon. ”Jag har väl ingen hud som hänger, bara utomordentliga muskler”, sa jag.  ”Men jag har sett att andra har det”, svarade han artigt och ville sedan visa sina muskler. Vet ni förresten vilka synonymer min dator ger till äldre? Utlevad, orkeslös, kraftlös, tidigare, förutvarande.

Jag tror jag ska träna nu!