Sporten kallar,
Trollhättan-dottern Elvira Tanderud, tävlandes för Ullevi, som under Ungdoms-SM i Norrköping sprang hem två guld på 100 respektive 200 meter.
Grattis till vinsterna! Hur känns det nu? Har du hunnit landa?
Tack så mycket! Det känns väldigt bra, det var en rolig helg i Norrköping. Jag tog ett par dagars vila efter tävlingarna eftersom jag var lite sliten, men nu är jag igång igen och sprintar!
Tiden i försöken på 200 meter, 23.32, placerar dig på åttondeplats genom tiderna, delat med Sanna Kallur! Vad väcker det för tankar hos dig?
Jag var inte beredd på att loppet skulle gå så fort, så det blev en liten chock för mig när jag fick höra tiden! Uppvärmningen inför 100 m-loppen på fredagen kändes riktigt bra så jag visste att jag hade snabba tider i kroppen. Dock kändes det inte som om jag fick ut allt på just 100 m-loppen även om 11.62 och 11.64 är bra tider. Inför 200 m-försöket på lördagen var kroppen lite sliten, så jag gick inte ner i blocken med en jättebra känsla. Kroppen kändes lite stel och jag var allmänt trött. Själva loppet kändes väldigt avslappnat men ändå lite tungt, så därför trodde jag att tiden stannade på över 24 sekunder. Men när jag sedan fick reda på tiden så blev jag väldigt överraskad! Jag visste ju att jag hade snabba tider i kroppen, men jag trodde inte att jag skulle springa såå snabbt. Det ger mig såklart lite extra självförtroende! Nu känns inte ”sub” 23 lika orealistiskt som det gjorde förut.
I en annan intervju sa du att takten var att trycka de första 150 metrarna och sedan bara rulla i mål avslappnat. Förklara hur det sistnämnda går till! Och kan man bara genomföra det ifall tekniken och form är på topp?
Det är ungefär som det låter. Tanken var att jag skulle trycka på så att jag kom upp i en hög hastighet och sedan hålla den hela vägen in i mål utan att spänna mig. Att bara ”rulla i mål” betyder att man inte försöker trycka på i löpsteget utan bara hålla hastigheten man kommit upp i. Jag och min coach Palmas märkte att vindarna var bra, så vi ville ta vara på de bra förutsättningarna. Därför bestämde vi oss för att jag inte skulle sakta in i slutet för att spara på krafterna. Jag visste att jag skulle hinna återhämta mig helt till söndagens final. Man kan såklart springa på detta sättet även om formen inte är på topp. Det svåra är att springa avslappnat och våga lita på sin löpning.
Och kurvtagningen är din starka del? Varför ligger det naturligt för dig?
Jag vet faktiskt inte. Jag har alltid sprungit bra i kurvan och fått med mig mycket fart ut ur den. Jag startar helt enkelt bättre i kurvan än vad jag gör på raksträckan. Kanske för att jag inte påverkas så mycket av de andra eftersom vi alla har olika startlinjer.
Och jag vet att du ingår i en grym sprintgrupp! Berätta om den – och vad de och det betyder för dig!
Jag ingår i en sprint/häck-grupp i Göteborg som leds av Anders ”Palmas” Palmqvist. Vi är 30-35 personer och tävlar för olika klubbar. Det är en jättebra grupp och jag trivs extremt bra i den! Gruppen betyder väldigt mycket för mig eftersom vi pushar varandra till ännu snabbare tider! Det finns alltid någon att träna med, men det roligaste och viktigaste är att vi har så himla kul på träningarna. Det är alltid positiv energi och jag har alltid mer energi efter träningarna än vad jag hade innan. Jag får träna med några av Sveriges snabbaste sprinters vilket gör att jag själv måste springa på min toppnivå varje träning för att kunna matcha dem. Det gör att jag får chansen att verkligen kunna utvecklas.
Närmast väntar Friidrotts-SM i Borås. Vad har du för förhoppningar där?
Jag vill såklart ta medalj, helst på både 100m och 200m. Men det är väldigt snabba och rutinerade tjejer jag ska möta, så det är bara att springa och göra sitt bästa och se hur långt det räcker! Men som sagt, såklart att jag går för medalj!
Foto: Decabild
