Hallå där,
Jon Hedlund, Hammarö-sonen, som var målvakt i det svenska landslag som efter stor dramatik kan titulera sig världsmästare i innebandy igen.
Måndag morgon och snöblandat regn. Men måndagsmorgnar kanske känns annorlunda när man är nykorad världsmästare?
Ja, det här kan nog vara en av de enklaste måndagarna att ta sig an, även om det känns lite tomt när man kommer ur VM-bubblan!
Och första svenska guldet sedan 2014. Det måste vara skönt att åter vara på tronen?
Ja, det otroligt skönt att tysta alla kritiker och tvivlare. Det gäller både de andra nationerna och många här hemma. Sverige har med all rätt en hög svansföring när det gäller att vara ledande inom innebandyn men då gäller det att visa det i VM också och det har vi inte lyckats med de senaste åren. Men nu när vi har slagit Finland i Hartwall Arena, trots att finnarna som hemmanation gett sig själva de allra bästa förutsättningarna, så kan med all rätt säga att vi är bäst i världen.
Varför har det dröjt så många år? Och vad gjorde att ni gick segrande i år?
Varför det dröjt tycker jag är svårt att svara på eftersom jag inte varit med i tidigare VM. Det är alltid svårt att från utsidan försöka uttala sig kring vad som gått snett. Sen har såklart Finland varit bra, det kan man inte ta ifrån dem. Det som gjorde att vi segrade i år tycker jag är två saker: individuell kvalité och gruppsammanhållning. Individuellt är vi bättre än de andra nationerna och vi får topprestationer av vissa spelare när vi behöver det som mest. Exempel är väl Edlings målvaktsspel i första perioden i semifinalen och Tobias Gustafssons avgörande mål i finalen.
Sen har vi fått ihop en grupp där alla drar åt samma håll och accepterar den roll man blivit tilldelad. Alla har inte fått den roll man helst av allt vill ha, alla kunde inte vara med i PP eller spela så mycket som de ville, men alla accepterade den roll de fick och bidrog för att vi skulle nå guldet. Det tycker jag verkligen vi som grupp har lyckats med och det behövs när man spelar en VM-turnering i fiendeland.
Hur firade ni?
Vi har firat ordentligt. Middag med laget, skybar med anhöriga, nattklubb och efterfest på hotellrum var några utvalda delar. Några i laget tog sedan festen vidare till Stureplan när vi landade i Sverige på söndagen.
Vad är nästa mål för dig personligen? Det känns onekligen svårt att sikta högre!
Ja du, VM har ju varit ett stort personligt mål under en lång tid och just nu gäller det mest att landa hemma. Jag har inte tänkt så långt framåt eller satt nya mål ännu. Jag kommer fokusera fullt på Pixbo nu resten av säsongen så ska jag blicka framåt sedan. Det finns ju ett VM även nästa år då årets turnering skulle ha avgjorts förra säsongen egentligen. Kanske kan det vara något att sikta mot.
Berätta om din koppling till Värmland! Saknar du nånsin oss?
Jag är uppväxt på Hammarö och har Skoghalls IBK som moderklubb. Jag bodde och spelade i Värmland tills jag gick ur gymnasiet, då gick flyttlasset till Göteborg och Pixbo. Absolut kan jag sakna Värmland ibland, även om jag stortrivs i Göteborg. Mina föräldrar bor kvar i Värmland och det är alltid trevligt att komma tillbaka. Min sambo är extra förtjust i de värmländska svampskogarna så det brukar ofta bli ett besök i naturen också. Sen följer jag såklart innebandyn i Värmland och självklart försöker jag hålla fanan högt för Färjestad, även om det varit tufft här nere i Frölundaland de senaste åren!
