Har skjutsat en kille från Grums. Jag ska inte ljuga. Det var nervöst. De är nämligen otroliga på att köra bil här i Värmland. Det börjar när de är 12-13 år så det är väl inte så jävla konstigt, men ändå. Anspänningen var som under uppkörningen i Hässleholm för många år sedan.
Jag kände hur han okulärbesiktade minsta rörelse, varje aktion med växelspaken. Jag gjorde en ansats att motorbromsa, tänkte att det skulle göra honom glad, men jag tvekade. Som en dålig ryttare som tar med sig sin häst rätt in i vattenhindret.
Till slut nådde vi vår destination. Det var inga fadäser, men det var inte tal om nån mästarstyrning heller. Hans reaktion lät dröja. Jag klippte en podcast, men mina tankar var hos min Grums-kompis. Var han nöjd med skjutsen? Var den godkänd?
Till slut tog jag mod till mig. Jag närmade mig ämnet. Han tittade inte ens upp när han sade:
”Det gick väl ok, men du slirade på kopplingen vid rödljusena.”
”Fan, det är inte bra va?”
”Nä, det sliter.”
”Men det är tufft va?” försökte jag.
”Nä, inte det heller”, sa han.
Nu tystnad.