Resor i Förintelsens spår

Resor i Förintelsens spår

Hallå där,

Erika Bergkvist, som projektleder resorna i Förintelsens spår.

Hur uppstod idén?

ABF Värmland har i över 30 år anordnat resor i Förintelsens spår i Polen.
Under några år har resorna legat nere, dels på grund av pandemin men också
på grund av att vi inte haft underlag för att resa med vuxna. Resorna har
alltid genomförts för att belysa den fruktansvärda gärning som Förintelsen
innebar men det har varit lika viktigt att utbilda i demokrati, mänskliga
rättigheter och allas lika värde. Nu gör vi en nysatsning där vi gör om vår
resrutt och fokuserar på östra Polen istället för enbart på södra, där till
exempel Auschwitz ligger. Östra Polen är en del av landet där väldigt många
judar hade sin hemvist och det vill vi bilda våra deltagare i.

Varför satsar ni på en sådan här resa?
Satsningen kom till genom att jag som jobbar med den tvärfackliga
verksamheten på ABF Värmland ville skapa en resa enbart för medlemmar i
LO-kollektivet. En av våra guider, Lilian, hade dessutom pratat med mig om
att hon ville prova att göra en resa i Förintelsens spår med fokus på just
östra Polen och jag tyckte det lät nytt och intressant så för fyra år sedan
snart satte vi oss och hade ett första möte. Tanken var så klart att vi
skulle komma igång och genomföra resan tidigare men som alla vet kom det en
pandemi emellan. Jag ville genomföra en resa tillsammans med LO och
fackförbunden för att vi har under en ganska lång period sett strömningar
inom arbetarrörelsen som inte ger hopp om en jämlik, öppen och demokratisk
framtid. Det är frågor vi jobbar med varje dag men att kunna göra det här
som blir så påtagligt och starkt för deltagarna hoppas jag kommer att vara
ett steg i att vända trenden och återigen få oss att inse varför vi måste
hålla samman och vad som kan ske om vi gör skillnad på folk och folk.

Vad kommer resenärerna få uppleva?
Oj, den frågan är en utmaning att besvara för en sådan här resa är så fylld
av intryck, fakta, känslor och upplevelser att det gör det svårt att
beskriva. Men jag gör ett försök. Dels kommer deltagarna att få se starka,
hemska och viktiga platser där ondskan tidigare har fått segra. Vi kommer
att besöka förintelselägren Treblinka och Chelmno, vi kommer att se platser
man använde för massavrättningar mitt ute i ingenstans, vi ska besöka
judiska begravningsplatser och prata mycket om förövare, offer, åskådare
och hjältar. Och i kontrast till allt det där hemska ska vi också prova
polsk mat, se vackra städer och uppleva delar av den polska och judiska
kulturen.

Du har varit där förut. Vad tog du främst med dig från den resan?
Ännu en fråga som är oerhört svår att svara på. Men den allra första resan
jag gjorde ner till Polen var tillsammans med idrotten i Värmland och ABF.
Det är över tio år sedan men den veckan i januari 2011 påverkade mig starkt
och gav mig en riktning i livet. Efter att jag kommit hem kände jag att jag
måste jobba med de här frågorna och framför allt föra berättelsen om
Förintelsen vidare. Jag har den resan att tacka för väldigt mycket för jag
vet att jag inte hade gått till kontoret varje dag och fått jobba med det
jag brinner för utan den utbildning och glöd som det gav mig.

Och i rollen som projektledare, hur kommer du använda din upplevelse för
att forma resan för den nya gruppen?

Sedan min första resa till Polen har jag varit där många gånger både på
nöjesresa och för att besöka de platser som förknippas med Förintelsen. Vi
som planerat och lagt upp resan har tagit fasta på vad som berört oss mest
och vilka platser vi tror kan ge den mest kompletta bilden av vad som hände
under andra världskriget. Vi har gjort efterforskningar genom bland annat
en förstudieresa under 2022 och tack vare den tror jag att vi fått till en
resa som blir ett minne för livet för deltagarna.

Något annat du vill tillägga?
Ja, den här dikten av den tyske teologen Martin Niemöller för jag tycker
den beskriver själva kärnan i det som hände kring utrensningen av vissa
människor vid tiden för Förintelsen.

”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för
jag var inte kommunist;

sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var
inte fackansluten;

sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;

sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”

Erika Bergkvist projektleder resorna i Förintelsens spår. Foto: Tommy Andersson