Med rollen som Kristina i Utvandrarna hästsparkade sig Lisa Carlehed in i den svenska filmbranschen på allvar – och nu väntar högtidsstunder för alla oss som uppskattar stort skådespeleri. Vi rullade ut röda mattan och bjöd in henne till vårt poddrum. Lyssna på avsnittet genom Spotify-länken längre ner – eller läs ett sammandrag av vårt samtal här.
Varmt välkommen, Lisa!
Tusen tack!
Du kommer in som ett solsken, i detta skitväder!
Haha, tack, ja skitväder är det!
Hur mår du i dag?
Jag mår jättebra! Jag har en ledig vecka och hänger hos min mamma och äter godis.
Till vardags boendes i Köpenhamn. Vad känner du när du kommer hem hit numera?
Det är bara väldigt mysigt att hälsa på mamma. När jag bodde här när jag var liten så växte jag upp på Hammarö. Jag gick på gymnasiet här, men bodde ute på Hammarö så det är inte, vad ska man säga ”det där huset” man växte upp i. Men det är absolut en jättehärlig känsla att bara hänga här och inte ha några måsten.
Det är grådaskigt ute och inte direkt den roligaste perioden på året. Varför blev det just nu som du kommer hem?
Det är för att det är sportlov i Danmark. Mina barn är lediga och då ville vi hitta på någonting.
Det var Alla Hjärtans Dag igår och jag firade bland annat med att äta med min familj och se filmen som du just nu är aktuell, Tack för senast! Kortfattat så handlar ju den om en 37-årig kvinna som inte får till det riktigt. Kan du berätta lite om rollkaraktären? Du har ju sagt tidigare att du är lik henne!
Haha, jag börjar undra lite ifall jag ska ta tillbaka det. I filmerna som jag har gjort tidigare har det varit så mycket bagage hos karaktärerna. De har mått så dåligt och det har utspelat sig i en annan tid. Det är så mycket man ska sätta sig in i. Jag har aldrig gjort, vad ska man säga, något lite lättare som utspelar sig nu i nutid – och en person som skulle kunna vara jag. Det är mer så! Jag tror att jag har sagt lite fel där.
Så citatet har förvrängts lite med tiden?
Ja, man har nog missförstått mig lite där, haha. Jag är inte Klara (Lisas rollkaraktär i filmen, reds anm), men jag förstår vem hon är!
Men jag har även läst att du var livrädd för att spela komedi. Stämmer det citatet då?
Ja Gud, livrädd. Mycket mer rädd än för Utvandrarna.
Varför då? Blev det naket på ett annat sätt, eller?
Ja, visst alltså! Jag tror även att det har att göra med vad man är van vid. Jag är van att göra drama och känner mig trygg i den genren, och känner att jag har något att komma med. Här kände jag mer ”shit, det här har jag aldrig provat. Kan jag det här?”. Jag kände att jag började ifrågasätta ifall jag hade något att komma med, men det hade jag inte behövt. Det var bara jättekul att göra Tack för senast.
Du har gått en annan väg jämfört med många andra svenska skådespelare. Jag vet inte om citaten är rätt här heller, men jag har läst att du har nämnt att innan du slog igenom nu på bred front så kunde du ibland känna dig lite motarbetad. Känns det som att du har fått revansch nu efter succén med Utvandrarna?
Motarbetad låter lite dramatiskt kanske.
Det slås upp fel i tidningarna ibland, det är jag medveten om.
Ja, men det är självklart svårt för alla. Hur ska man till exempel göra en huvudroll i en långfilm när man aldrig har haft en huvudroll i en långfilm. Hur ska man få hål på ballongen?
Det är som i alla andra branscher?
Ja, det är svårt. Och de första filmerna som jag gjorde, det var i Danmark. De var väldigt smala och kom inte hit på bio. Så de gjorde ju inte att jag kunde få nåt i Sverige, även om jag kanske hade gjort några bra grejer.
Så det var inga hard feelings?
Haha, nä, men det var helt klart en liten revanschkänsla i magen när jag fick Kristina.
Är folk lite trevligare efter det?
Hahaha, ja lite trevligare!
Både Liv Ullman och Max von Sydow är legender. Var det något som du och Gustaf Skarsgård pratade om innan inspelningarna? Var det inspirerande eller tufft att efterträda legender?
Vi visste ju att det var så, att de var legender. Men vi visste att vårt manus var så annorlunda, och att det här var en helt annan historia. Vi gav oss nog både två lov att göra det här på vårt sätt, annars hade det inte riktigt gått. Man kan inte fylla de träskorna på det sättet. De är ju fantastiska – och så gör vi det här på vårt sätt, 2021.
Jag hörde i en radiointervju att du innan filmen pluggade mycket 1800-tal.
Ja, jag var ute på hembygdsgårdar och lärde mig att tvätta som man gjorde då, stoppade strumpor och så, lappade kläder. Det var jättemysigt.
Finns det nåt som du tagit med dig till din vardag nu?
Alltså, att stoppa strumpor är en underskattad kunskap.
Gör du det numera?
Jag gör det ibland. Ibland är jag på väg att slänga ett par när jag kommer på att ”just ja, jag kan ju faktiskt fixa det”. Det är ju det som är så häftigt. Förr tiden slängde man ju inte grejer, man fixade det i stället. Den tanken är det bra om vi kan utmana oss själva med ibland och inte bara tänka att man ska köpa nytt.
Om min släkt lyssnar på det här så vill jag inte låta otacksam, men jag fick sängkläder av lin och en morgon när jag vaknade så klagade jag inför min sambo. Det var strävt och jävligt. Jag sa ”så här hade de det i Duvemåla”. Det blev jättedålig stämning.
Hahaha, ja så hade de det i Duvemåla.
Hur har livet förändrats efter Utvandrarna? Har det förändrats?
Nä, jag tror inte att det har förändrats sig så mycket. Jag bär med mig den som en väldigt fin diamant på axeln, som jag är väldigt stolt över. Sedan har det ju även gjort att lite fler folk känner till en och kan lättare se någonting man har gjort.
Och härnäst blir det svårt igen!
Haha, ja. Det är en film om Edvard Munch – och jag är bara med en lite del, ska sägas! Det handlar inte om mig på det sättet.
Vad är det för film?
Jag skulle vilja kalla det för en konstfilm. Det är en otroligt modig ung norsk regissör som har tagit fyra olika episoder i Munchs liv och gjort små filmer om det. Den är så fantastisk, jättejättebra, och verkligen snygg och häftig. Jag är väldigt stolt över den filmen.
Den ska vi titta på så snart vi kan. Vad vill du göra härnäst?
Jag vill gärna göra något nytt kul, gärna något helt annat. Inte bara spela ”mamman” eller så. Det kan kanske handla om… politik, eller vad vet jag.
Vad finns det för genrer kvar?
Haha, precis! Vad finns det kvar! Något helt annat. Jag måste utmana mig själv, annars blir jag lat.
Snyggt, Lisa. Tusen tack för att du kom – och lycka till framöver!
Tack för att jag fick komma!
Lyssna på hela intervjun nedan!