Amanda Lahti växte upp i Partille och var med redan som 14-åring när Sävehof vann SM-guld i handboll för juniorer. Tyvärr satte allvarliga knäskador stopp för spelarkarriären, men Amanda fann en väg att uppleva elitidrott på nära håll igen. Hon utbildade sig inom medicin och fick så småningom jobbet som lagläkare för Sveriges mest framgångsrika fotbollslag genom tiderna, Malmö FF.
– Det var väldigt roligt och ärofyllt. Jag som kommer från Göteborg och inte varit insatt i fotbollen tidigare hade svårt att förstå hur stort Malmö FF är i Malmö. I Göteborg har vi så många olika sporter och lag att heja på, men i Malmö finns bara ett lag som stadens hjärta slår för. Det är speciellt.
Två år som lagläkare i Malmö blev det. Amanda är tacksam för tiden som hon fick uppleva och alla människor som hon fick lära känna.
– Jag har lärt mig otroligt mycket, inte bara medicinskt utan som huvudansvarig läkare har jag också fått värdefull erfarenhet inom ledarskap och gruppsykologi – två områden som jag verkligen tycker är intressanta utöver medicin och läkekonst, säger hon.
Hon minns även alla människor som hon har träffat, alla resor, sportsliga upplevelser samt de idrottsmedicinska fallen som hon har varit en del av.
– Ett särskilt minnesvärt fall är Anders Christiansens, där han blev den första i Allsvenskan att spela fotboll med en ICD, en historia som han har varit mycket öppen med i media. Jag kommer för alltid att komma ihåg den resan och rehabiliteringen, minns Amanda.
Alla läkare måste ibland ta stora och svåra beslut, men hur är det att göra det inför 20 000 personer på läktaren och med ett kamerateam som bevakar tillställningen?
– Lyckligtvis har jag undvikit stora misstag på planen som fått massmedial uppmärksamhet. Men det är absolut en utsatt situation, och jag har en viss hatkärlek till att prestera under press. Jag tror att nyckeln är att fokusera på uppgiften och koppla bort media och publik.
– Det fantastiska med människan är att vi blir bra på det vi tränar på. Ju fler gånger man gör något, som att snabbt göra medicinska bedömningar under en stormatch i fotboll, desto mer vänjer man sig och lär sig att hantera situationen.
– Efter ett tag känns det inte lika dramatiskt när man ställs inför samma utmaning igen. Det blir till slut rutin av det också, även om det alltid pirrar lite.
Amanda berättar att MFF-uppdraget var en fantastisk upplevelse, men också ett krävande sådant.
– Det har inneburit att jag har arbetat nästan dygnet runt, sju dagar i veckan. Därför känns det nu väldigt roligt att få mer utrymme för forskning, fördjupa relationer med kollegor och familj, och inte minst återuppta arbetet med mina ”vanliga” patienter som jag inte har haft möjlighet att ge så mycket tid de senaste två åren då jag prioriterat fotbollen.
Nu arbetar Amanda 80 % kliniskt som ST-läkare i allmänmedicin och 20 % inom forskning som postdoc vid Centrum för Primärvårdsforskning, Lunds universitet.
– Där undersöker jag ishockeyskador på elitnivå i SHL och SDHL, samt effekten av de riktade hälsosamtalen som fokuserar på förebyggande åtgärder mot livsstilsrelaterade sjukdomar i befolkningen, säger Amanda som uppskattar att nu få arbeta med idrottsmedicin inom forskningen och hoppas att någon gång i framtiden kunna återuppta liknande kliniska arbeten närmare de aktiva elitidrottarna.
Brinner för folkhälsan
Ända sedan Amanda började studera till läkare så har hon haft ett stort intresse för fysisk aktivitet och stillasittande ur ett folkhälsoperspektiv. Varje dag möter hon människor som lider av livsstilsrelaterade sjukdomar, vilket gör dessa frågor extra relevanta för henne. När hon sprider det goda ordet så jämför hon ibland träning med tandborstning.
– Det finns faktiskt många likheter! Till exempel tvingar de flesta föräldrar sina barn att borsta tänderna för att förebygga tandproblem, även om det inte alltid är roligt. Vi lär barnen att det är något som måste göras, även om det kanske inte känns kul just då. På samma sätt kan man se på rörelse – det bästa är att barnen hittar en aktivitet de tycker om, men om de inte gör det kan man behöva pusha dem och sig själv litegrann att få upp pulsen litegrann, åtminstone några gånger i veckan.
– Barn är ju dessutom experter på att förhandla. Om ditt barn skulle be dig att borsta tänderna i 14 minuter på lördag istället för en minut morgon och kväll, vad skulle du säga? Förmodligen att det inte fungerar så – tänderna behöver regelbundet underhåll för att må bra.
Amanda menar att träning fungerar på samma sätt och tycker det är bättre att få upp pulsen lite varje dag än att klumpa ihop hela veckans träning till ett stort pass på helgen, av exakt samma anledning som vi borstar tänderna varje dag.
– Visst, ett gediget helgpass är bättre än ingen rörelse alls, men regelbunden fysisk aktivitet är verkligen att föredra för hälsans skull.
Och får man in träningen som en rutin så blir det en lägre tröskel att ta sig över? Eller hur bör man tänka?
– Tänk att varje steg räknas! Effekten av lätt fysisk aktivitet på energiförbrukningen underskattas ofta. Till exempel, vid en långsam promenad på cirka 5 km/h förbränner vi 40 gånger mer energi än när vi ligger på soffan, eller sitter stilla på en stol. Och när vi går i trappor förbrukar vi 25 gånger mer energi än när vi åker hiss. Det är lätt att tro att stora förändringar kräver stora insatser, men jag menar att betydande förändring vad gäller hälsa sker med små goda vanor som vi behåller över tid. Så vill man inte springa maraton – strunta i det! Men få i alla fall upp pulsen emellanåt och ta avbrott i långa stillasittande perioder.
– Med tiden kan sådana små förändringar få stora effekter. Dessutom är det inte den som rör på sig alls som har störst hälsovinst av att börja röra på sig bara lite grand.
Och du har fått både elit- och vårdperspektivet. Hur det har format dina tankar om att hitta sitt välmående?
– Jag tror att det är fullt möjligt att vara elitidrottare, pressa kroppen till det yttersta och jaga guldmedaljer, samtidigt som man mår bra. En viktig nyckel till detta är att kunna särskilja värdet av en prestation från värdet av sig själv. Det finns både bra och dåliga prestationer, men de ska inte definiera ens värde som människa. Som elitidrottare är det lätt att värdera sig själv utifrån sina prestationer, men om man hittar verktyg för att hantera prestationskraven på ett hälsosamt sätt tror jag det kan bidra till ett ökat välmående. Om man går ”för djupt ner” varje gång man stöter på motgångar, som skador eller dåliga prestationer, kommer det att ta mycket energi, vilket kan bli kostsamt i längden.

Olika vägar till lycka
Amanda har under resans gång insett att hennes lycka inte enbart är kopplad till prestation.
– Att sätta mål, arbeta mot dem både själv och tillsammans med andra, och att uppnå dessa mål ger mig en inre tillfredsställelse, men det skapar inte en varaktig eller heltäckande lycka. Relationer till andra människor, att vara en del av ett socialt sammanhang, samt att leva i enlighet med mina egna värderingar, är avgörande för min lycka och något jag försökt att ge mer och mer utrymme och bejakande i mitt eget liv i takt med att jag blivit äldre. Det är upp till varje individ att avgöra vad en guldmedalj, en jobbtitel eller annan framgång i livet får kosta att uppnå och det kan vara väldigt olika för olika personer.
– Vissa kanske inte tycker att det är värt insatsen att vara elitidrottare eller att nå en viss yrkestitel, medan andra mår bra av detta och är beredda att betala priset men också få ”skörda frukten” av sina ansträngningar. Men jag tror att det är viktigt att stanna upp och göra medvetna val, så att livet inte bara ”händer”, utan att du själv bestämmer riktningen för vilken väg du vill gå.
Har du nåt framtida utmaning på hälsospåret? Tänker lopp, rutin eller liknande?
– Ja, jag har som mål 2025 att bli färdig med min specialistutbildning och vill gärna ta nästa kliv i forskningen inom idrotts-och allmänmedicin. Nu när jag jobbar mindre vill jag också njuta lite mer av mina underbara barn, vara med på deras träningar och aktiviteter. Sen har jag en del löpmål i sikte, med mindre jobb och mindre stress känns min egen träning lättare än någonsin och jag hoppas att det håller i sig till Prag Halvmarathon, Göteborgsvarvet 21 km och Broloppet 21 km som jag är anmäld till. Sen hoppas jag på att kunna lösa en startplats till både Valencia och Köpenhamn halvmaraton fram mot hösten men just nu är dessa lopp fullsatta.
Jobbar på ackord
Och innan vi avslutar intervjun så berättar Amanda att hon precis påbörjat ett nytt nyårslöfte, nämligen att lära sig spela gitarr.
– Jag har alltid älskat musik och gick musiklinje på högstadiet. Det är för mig en hobby som inte alls är prestationsinriktad men som får mig att må väldigt bra, så när jag slutade med MFF bestämde jag mig för att ta upp detta igen på hobbynivå. I veckan har jag haft min första lektion med min gitarrlärare så vi får väl se om det blir lite akustiska Roxette- och Avicii-slingor på Instagram längre fram som är det jag övar på nu, haha! säger Amanda och skrattar.
Fotnot: Den 1 april är det premiär för Sporten Kallar – en plattform och och podcast (och merch!) där vi lyfter våra blågula idrottare och alla runt omkring!