BLOGG Rosanna Oscarés: Sommar och sol

BLOGG Rosanna Oscarés: Sommar och sol

Sommar, sommar och sol. Havet och vinden och doft av kaprifol” som de sjöng så vackert Sven-Ingvars. Så vill jag ändå inleda mitt första blogginlägg här på Karlstad Kallars nya forum. Jag menar med en värmländsk, trallvänlig visa kan väl ändå inget gå fel. Mitt namn är Rosanna Oscarés, jag är 23 år ung och studerar min fjärde termin på juristprogrammet vid Örebro universitet. Sommar och sol nalkas, nu när vi studenter går på efterlängtat ”sommarlov” från studierna innan höstterminen drar igång igen.

Vi studenter har varit ganska förskonade från rådande pandemi. Ja, jag vet att du är trött på att läsa ännu ett inlägg av rena spekulationer om covid-19. Men jag känner att jag ändå måste säga det här. Jag känner mig oerhört privilegierad då vi studenter är bland de enda grupper i samhället som faktiskt haft en tryggad inkomst det senaste halvåret. Det måste dock nämnas att arbetslösheten drabbar oss hårt nu när vi ska försörja oss över sommaren, som så många andra. Jag vill i mitt första inlägg spegla vad jag brinner för att skriva och prata om. Vilken typ av debatt jag huvudsakligen kommer föra i den här kanalen. Det kommer jag göra genom att ställa en fråga (som jag sedan kommer besvara med, som tidigare nämnt, enbart mina egna spekulationer) samt komma med en liten uppmaning till dig som läser det här.

Vilka effekter är baksidan av coronaviruset? Ah, där kom den. Helt omöjlig att svara på utan att skriva minst tre forskningsstudier och fem doktorand uppsatser. Men, förutom alla liv som tyvärr fått ett abrupt slut och alla riskgrupper som inte ens kan inhandla sin egen nödproviant utan att riskera att sätta livet därtill – låt oss göra en liten reality check för andra typer av konsekvenser vi står framför. Skolorna stänger, skolbespisningen serveras inte barnen längre, föräldrar tvingas vara hemma från jobbet (om de fortfarande har ett jobb att gå till), pengarna täcker inte de basala och fasta utgifterna, våldet ökar i takt med att drogerna sinar på gatorna, folket är stillasittande, psykisk ohälsa ökar bland befolkningen vilket också skärmtiden gör. Jag stannar där. För det här är de problemen jag idag kanske mest bekymrar mig över. Jag har en tro om att Sverige som land kommer ta sig igenom den här krisen, VI kommer ta oss igenom den här krisen, men till vilken kostnad? Många mår också bra av att stressen minskar i takt med att allt utgår från hemmet och att man ges mer tid till familjen. Men jag vågar påstå att det är en bråkdel av de som lider, på ett eller annat sätt.

Vad kan du göra? Jajamen, här kommer uppmaningen! Jag brinner oerhört mycket för barnens rätt i samhälle, därav kommer jag slå ett extra slag för att vara uppmärksam på hur barnen mår i just din omgivning. Visste du att i den senaste mätningen som gjordes av SCB framgick att ungefär en hel fotbollsstadion av barn i Sverige lider av fattigdom. Svält och våld är dessutom två onda ting som ofta går hand i hand. Personligen tycker jag därför att det känns som ett naturligt åtagande att hålla det där extra ögat på barnen, som förskolor och skolor i dagsläget inte kan. Dels för att se till att färre barn far mer illa än vad de redan gör, men också för att öka möjligheterna till hjälp för dem som till stor del inte har en röst i samhället. Jag vill också uppmana till att handla till grannarna. Ja, det är jättejobbigt att gå med i Facebook-grupper som bombar med inlägg, även om man vill kan man ju inte hjälpa hälften, men på riktigt. Om du är symtomfri, pigg som en lärka och ändå ska till affären, är det väl ändå värt besväret om någon i omgivning inte kan handla sin egen tandkräm själv. Jag vill också uppmana till att be om hjälp! Våga sträck ut din hand! Är det något den här krisen ändå påvisat så är det att det finns hopp där ute för en välvilja bland oss. Ingen förväntas göra allt men vi alla kan verkligen dra ett strå till stacken.

Med detta sagt så är det inte bara sommar och sol där ute i Sverige. För vissa är sommaren den värsta årstiden redan som den är, utan en rådande pandemi. Så ta hand om varandra! Ta hand om dig! Så hörs vi snart igen förmodligen i ett nytt inlägg, återigen fullt av spekulationer.

Allt gott!

/Rosanna

Klicka in här för att komma till vår blogg