Hallå där,

Hanna Karlsson, IF Göta Karlstad, som i helgen tog brons på 400 meter under inomhus-SM i Malmö.

Hur är känslan i kroppen nu?

– Nu har jag kunnat smälta allt som hände under helgen och det känns helt fantastiskt. Jag är jättestolt över min prestation.

Hur är det ens möjligt att slå pers med 1,5 sek?

– Jag tror att jag lyckades med att slå pers med så mycket då jag tidigare säsonger hållit på med mångkamp, stavhopp, häck och 400m. Men nu under hösten har jag valt att endast fokusera på 400 m och 400 m häck. Jag bytte därför tränare till Jonas Asplund vilket har fungerat jättebra. Han är jätteduktig på att lägga upp träningen så att den fungerar för mig. Han är även förstående och vet exakt hur det är att vara friidrottare vilket jag tror är superviktigt. Vi har klickat jättebra och det är A och O om träningen ska ge resultat.

Vår träningsgrupp är också guld värd. Vi är en grupp tjejer som satsar på 400 m och 400 häck och vi är ett väldigt tjat och härligt gäng. Vi pushar och lyfter varandra i träningen vilket är jätteviktigt om man vill förbättras. Det blir alltid små tävlingar i träningen när vi alla håller en så hög klass. Det tror jag är det faktorn till att jag förbättrats så mycket på så kort tid, en jättebra tränare samt en jättehärlig träningsgrupp med hög kvalite på varje individ i gruppen.   

Om jag förstod statistiken rätt så var din finaltid på plats 59 i världen, för 19-åringar! Hur motiverande är det?

– Det är jättemotiverande att veta att man ligger relativt högt upp i världen. Det får mig att vilja klättra ännu högre på den listan. Till varje tufft intervallpass får man motivation till att för varje intervall så klättrar man på listan. Sedan är 400 m häck min huvudgren och det är viktigt att vara snabb på 400 m slätt om man vill lyckas på 400 häck och det ger ett kvitto på att jag kommer förbättra min tid på häcken om jag ligger så bra i världen på 400 slätt. 

Det var väldigt nära att du knep silvret. Kändes det snöpligt eller var det bara glädje efter målgången?
– Det känns snöpligt om jag ska vara ärlig. Att endast vara nio tusendelar från att ta ett silver. Men samtidigt är jag väldigt glad över att ens ta en medalj på ett senior-SM som 17-åring. Innan var mitt mål att inte komma sist, så då är en bronsmedalj väldigt mycket bättre men samtidigt visste jag att jag sprungit snabbt på träningar och att de kunde gå att ta sig till en final. De där tusendelarna ger tändvätska till att nästa gång, då är det jag som slår dom.

Pratade du med vinnaren Moa Hjelmer efter loppet?
– Jag pratade lite med Moa Hjelmer efter. Vi gratulerade varandra till medaljerna och bra genomförda lopp. Man var så uppe i sin egen värld och jag var väldigt trött så det blev inte mycket mer än så.

Hur mycket saknar du publiken?
– Jag saknar publiken jättemycket. De höjer stämningen mycket. Det ger alltid lite extra adrenalin och nervositet när det är publik på tävlingarna. De gör så att man kan ta ut sig det där lilla extra. Men samtidigt har jag tyckt det var lite skönt att gå in på en tävling där man inte känner press från publiken och kan göra ett lopp helt lugn. Men jag föredrar publik alla dagar i veckan. 

Vad har du för framtida mål?

– Mina mål till sommaren är att kvala till junior-EM på 400 m häck som går i Tallinn om det går att genomföra med tanke på pandemin. Sen vill jag även platsa in i laget till Nordiska mästerskapen. Men självklart också att springa så fort som möjligt och se vad kroppen går för. Sen är mina långsiktiga mål att vara med i seniorlandslaget och få representera Sverige på senior-EM, VM och OS. Men det är drömmar jag har och drömma får man alltid göra:)

Slutligen, finns det nån rolig anledning till att du har med ”Krabban” i din mejladress? Det handlar inte om löpsteget gissar jag!
– Mejlen handlar inte om löpsteget utan när jag kanske var tio år så var jag hos min moster med min äldre kusin, där vi små retades lite så som kusiner gör. Hon sa då att jag såg ut som krabban Sebastian i Ariel. Hon fick då smeknamnet singeln för att hon var så långsam i alla tävlingar vi körde!