Det finns en i kassan som kommenterar allting man köper. Kommer man med energidryck på morgonen så säger han ”jaha, lite energi ja?”. Kommer man med sötsaker så säger han ”jaha, fikadags?”. OCH SÅ VIDARE. Ett gjorde han mig skör, jag cirkulerade runt tidningsstället i väntan på mina introverta favoriter. Jag var ledsen och rädd.

Men mot slutet har nåt hänt. Jag känner mig stark igen, nästan konfliktsugen. Jag har börjat växla upp. Jag köpte nyligen skitpapper och buntband – och nästa gång blir det vaselin och en slanggurka.

Nu ska den jäveln få göra samma emotionella bergochdalbane-resa som han utsatte mig för.