Patrik Nessbo, till vardags målvakt i Skoghalls IBK, skrev historia när han var med att ta Filippinernas första seger i deras första innebandy-VM. Och att vinsten kom mot Singapore gjorde upplevelsen än mer speciell.

– Att vinsten kom mot våra asiatiska ”bröder” från Singapore är ännu viktigare då målet är att vara bästa asiatiska lag. Vi har dessutom aldrig vunnit mot Singapore i någon innebandy-landskamp tidigare så det är otroligt stort för Filippinerna, säger Patrik Nessbo.

Det har varit en minnesvärd höst och vinter för Patrik Nessbo. När Australien av pandeminskäl drog sig ur så öppnades plötsligt dörren till den internationella scenen för Patrik och andra svenska spelare med filippinska rötter. Hela laget har nämligen Sverige som hemvist, vilket gav bra förutsättningar för att kunna delta. Med en kort förberedelse i ryggen gav de sig iväg till Finland med ett givet mål: att bli bästa asiatiska land. Och det kunde inte ha börjat mycket bättre. Patrik berättar att de på förhand scoutade att motståndarna i nästan helt och hållet består av högerskyttar, något som de använde till sin fördel.

– Vi byggde vår game plan runt att stänga vår högra sida av planen, alltså den sidan av planen som Singapore ville ta avslut från, säger han.

Och fortsätter:

– Genom att tvinga Singapore att behöva skjuta felvinklade skott så gjorde vi det svårare för dem och lättare för oss.

Taktiken fungerade fullt ut och laget fick en väldigt god start, något som gjorde att de kunde diktera matchen i stället för att springa och jaga. Patrik var hyfsat nöjd med sin egen insats, men framför allt ville han hylla lagets offensiv.

– Vi har otroligt begåvade anfallare; Melvin Alm Mendoza, Kim Varga och såklart våra andra anfallare. Men det går helt enkelt inte att ge dem nog med beröm för den produktionen de har haft under turneringen.

Under gårdagskvällen väntade nästa utmaning. Thailand stod för motståndet – och det blev en match som Patrik kallar för den sjukaste han har varit med om.

– Atmosfären under matchen var helt otrolig. Jag har aldrig varit med om att jag inte kunnat kommunicera med mina spelare på grund av att fansen varit så högljudda.

Det blev en svängig match där Filippinerna kom tillbaka efter 0-3-underläge och tog matchen till 8-8 och förlängning. Till slut drog Thailand det längsta strået, men trots den bittra förlusten är Patrik mer än nöjd med den unika upplevelsen som har varit en del av.

– Även om vi förlorade matchen så är jag otroligt stolt över att vi kom till VM och visade att vi hör hemma på den internationella scenen.

Föredrar målvaktsrollen

Patriks innebandyhistoria började, genom fotboll, i Hertzöga BK. Fotboll var dock inte hans grej och att han testade därför vingarna på annat håll.

– Mamma tvingade iväg mig på innebandy istället, vilket jag tyckte var mycket roligare. Med glimten i ögat berättar Patrik att han beslöt sig för att satsa på målvaktsposten efter några mindre produktiva säsonger som utespelare.

– Efter att ha spelat två säsonger och endast gjort två mål så ville jag endast stå i mål, säger han och skrattar.

Och på den vägen blev det. Flytten gick från HBK till Karlstads IBF och så småningom Skoghalls IBK. Men även tiden på Sundsta-Älvkullegymnasiet var en viktig tid för Patrik.

– Där utvecklades jag till den målvakt jag är idag; stor, lugn, smart, för det mesta! Det är så jag skulle beskriva mig som spelare, säger Patrik.

Hur stort är innebandyintresset på Filippinerna?

– Intresset för innebandy gror. Innebandy är just nu den snabbast växande sporten i landet. De allra flesta i laget har släkt som sitter i Filippinerna och hejar på oss vilket har såklart gjort att intresset spridit sig, säger Patrik som avslutar med att tacka några av dem som stöttat honom på vägen.

– Jag vill riktiga ett stort tack till mamma, pappa, mina syskon, min flickvän, ”C:S-grabbarna” och alla andra nära och kära som både här i Finland och hemma i staden där solen alltid skiner och nere i Filippinerna har visat sitt enorma stöd. Stort tack även till alla ledare och instruktörer som gett mig fått chansen att utvecklas som spelare, säger han och inflikar.

– Även stort tack till Tom Colling och Marie Björn som var mina instruktörer och bollplank under mina tre år på SÄG.