Hur ska man kunna vänja sig eller acceptera att nånting som man tog för givet, inte kommer se ut som de gjorde innan? Jag skadade mig som tonåring 2005. Ända sen fram till 2013, har jag skämts så för mina smala och tunna ben: jag kände mig ful och äcklig och fruktansvärt okvinnlig. Jag gömde mig i stora joggingbyxor. Även på somrarna när det kunde vara runt 30 grader varmt. Jag var så hatisk mot mina ben. Jag ville inte ha dom kvar. ”Om jag inte kan använda dom är de väl lika bra att amputera”.

Tack och lov för att jag inte gjort de!

I dag har jag accepterat mina ben hur dom ser ut. Jag tycker dom är till och med lite snygga. Jag vågar visa mig barbent, t.ex. på sommaren. Jag klär mig i tajtare byxor… och känner mig kvinnlig.
Var snäll mot dig själv och din nya kropp (efter ett trauma). Det tar tid och det måste det få göra att vänja sig. För mig var det svårt att se mig i spegeln och känna mig vacker, med smala ben + att vara hjulbent. Men det är tur att tiden går och man hittar det fina hos sig själv.

❤️ Det här är så personligt. Hur känns det för just dig?

Följ Kristin och de andra tjejerna från Girlsonwheels här.