Spelskicklige backen Axel Bergkvist är en viktig kugge i Färjestads lagbygge som inlett SHL-säsongen på ett imponerande sätt. När Axel inte presterar ute på isen tillbringar han gärna tid ute i skog och mark. Jakten har följt honom sedan barndomen i Dalarna och blivit ett sätt att koppla bort en vardag där prestation och resultat står i centrum.

– Det är mitt sätt att rensa hjärnan, säger Axel Bergkvist när vi träffar honom på Vildmarken Skytte- & Eventcenter där han precis skjutit in sin bössa inför kommande jakt i Värmland.

Axel växte upp i natursköna Insjön strax utanför Leksand och det är ingen slump att just jakt har blivit ett av hans största intressen. Bergkvist beskriver sig själv som född in i den.

– På pappas sida har han, farfar och generationerna före dem varit jägare. Så jag är absolut född in i jakten och var med pappa och farfar ut redan när jag var väldigt liten.

De första egna minnena handlar mycket om stövarjakt. Farfar hade hundar som drev hare och räv och Axel fick tidigt följa med ut.

– Det blev mycket harjakt i ung ålder och det var en väldigt bra inkörsport till jakten. Man åkte ut, grillade lite korv och behövde inte vara jättetyst hela tiden. Det var en bra stämning. Ibland kom haren och ibland gjorde den inte det.

Just gemenskapen är fortfarande central.

– Jag tycker att det är härligt att jaga själv ibland också, men det roligaste är att vara ute i skogen med kompisar och familj.

När hockeysäsongen drar i gång på allvar börjar också en av årets mest intensiva perioder för många jägare. För Bergkvist innebär det att två stora intressen konkurrerar om samma tid.

– Vi börjar med hockeyn i augusti och då börjar jaktsäsongen också. Sedan går de hand i hand resten av säsongen, så det är svårt att få till jakttillfällen.

Landslagsuppehållen blir därför eftertraktade möjligheter att komma ut.

– Under något av dem försöker jag verkligen se till att få några dagars jakt någonstans.

Och jaktintresset verkar sakta sprida sig även i omklädningsrummet. Flera spelare i Färjestad har testat jakt eller visat intresse.

– Jag gör mitt bästa. Jag försöker lura med dem på olika grejer, men det får ta sin tid. För dem som inte är födda in i det som jag är kan det vara lite svårare, men de är intresserade och tycker att det är roligt att följa med ibland.

För en elitidrottare kretsar en stor del av vardagen kring nästa träning, nästa match och nästa resultat. För Axel är jakten ett sätt att komma från hockeyn ett tag.

– Samma sak gäller fisket eller en tur ut i skogen för att plocka svamp. Det är mitt sätt att rensa hjärnan lite och koppla bort hockey.

Även att läsa av situationer och förstå viltet lockar honom.

– Att följa ett vilt och försöka fundera: Hur tänker viltet? Kommer det att komma upp där eller ska jag flytta mig lite?

Samtidigt är resultatet inte allt.

– Efter en dag så där så är det inte jätteviktigt om man har skjutit eller inte utan man kommer hem med en bra känsla. Allt som oftast.

Balanserad trupp

På hockeysidan har Bergkvist etablerat sig som en viktig del av Färjestad. Laget har gått som tåget de första matcherna och efter fyra spelade matcher har de visat upp den bästa defensiven på 49 år. Han beskriver årets lag som en grupp med en bra blandning av personligheter och spelartyper.

– Vi har en bra balans på vilka personer vi är i laget och hur vi ser ut och vilka spelare vi har på isen.

– Alla kan inte vara likadana. Alla kan inte vara den som är stojig och skämtar runt och alla kan inte vara den som är jätteseriös hela tiden heller.

Just gruppen återkommer han ofta till när han pratar om hockey. Att vinna är viktigt – men att vinna tillsammans verkar vara själva kärnan. När han får frågan om vad som är det absolut bästa med att vara hockeyspelare så nämner han bland annat stunden i omklädningsrummet med bara laget.

– Att vinna tillsammans är en sådan grej som jag önskar att alla kunde få uppleva den känslan, säger han.

Och tillägger:

– Det är en ruskigt härlig känsla.

Men även vardagen betyder mycket.

– Det kan vara en sån fånig sak som att dricka kaffe ihop på morgonen och skratta åt någonting eller prata om något roligt eller åka buss tillsammans. Det är en sån grej som jag tror att den dagen jag slutar så kommer jag sakna väldigt mycket.

Ledare på och utanför isen

Inför den här säsongen bär Axel Bergkvist ett A på bröstet som assisterande kapten.

– Det är stort att få vara det i Färjestad, som är en så stor och anrik förening, säger Axel och får frågan om sin ledarstil.

– Jag är nog ganska lugn och så där och kan brinna till när det behövs, men överlag så är jag ganska lugn och trygg i mig själv.

– Jag vill att alla ska må bra och känna sig inkluderade och att de är med på tåget. Det är väldigt viktigt för mig.

I Färjestad ser han många olika sorters ledare. Veteraner kan visa vägen utan att säga särskilt mycket.

– Om Åslund är kvar och kör extra på isen, då kan man inte som artonåring gå av träningen före honom.

Försöker leva i nuet

Trots elitidrottens tydliga fokus på resultat försöker Bergkvist undvika att blicka alltför långt framåt. Medan vissa spelare sätter upp mål om landslag eller NHL flera år i förväg har han valt ett annat sätt att tänka.

– Jag har aldrig riktigt haft en sån, utan har mera försökt göra så bra jag kan vid varje tillfälle i stället och se vart det tar mig.

– Jag behöver någonting som jag kan greppa tag i oftare, liksom en match eller en vecka eller någonting som händer om två veckor.

Det finns på sätt och vis en parallell till jakten. Fokus ligger på det som händer här och nu: nästa situation, nästa rörelse och det som faktiskt går att påverka.

– Jag behöver vara i nuet och kan inte ha hjärnan på något annat ställe och sen får jag bara se vart det tar mig och hur långt.

Drömmen finns i Alaska

Även om tiden för jakt är begränsad finns det saker kvar på önskelistan. En riktig svensk björnjakt står högt.

– Det är klart att det hade varit kul att få vara med på en riktig björnjakt någon gång.

Men den stora jaktresan ligger ännu längre bort.

– Jag har drömt om att åka till Alaska och få jaga. Det har varit en sån här grej som jag tänkte att det skulle jag verkligen vilja göra någon gång. Det får nog bli efter karriären.