076 184 50 75 hej@karlstadkallar.se
Välj en sida

Karlstad kallar vill lära känna er och därför lyfter vi kontinuerligt fram människorna med anknytning till Värmland.

Den här gången stiftar vi bekantskap med den fikakräsne och filmintresserade fotografen, Magnus Svensson!

Namn: Magnus Svensson

Ålder: 46

Född i: Karlstad

Bor numera: Stockholm

Gör: Fotograf hos Indiska

Beskriv dig själv med tre ord:

Pragmatisk, men hjärtlig och förhoppningsvis ödmjuk.

Vad är det bästa med ditt jobb/utbildning?

Det finns mycket att säga om att jobba som fotograf. Dels det kreativa, det är ju riktigt kul. Men det är inte alltid det finns utrymme för det. För det mesta finns det en uppdragsgivare med i bilden som tycker och tänker som du inte alltid vill. Men när du har ett bra team där allt klaffar är det en oslagbar känsla. Foto är ju dessutom ett oerhört varierande yrke. Allt från skrikande barn/föräldrar i skolfoton till bortskämda influencers eller stora reklamjobb. Det finns något för de flesta. Behållningen är ju att se ditt slit ta form som konstverk. För foto är ju trots allt konst.

Vilken är den största utmaningen?

Så länge man kan hålla den kreativa lågan brinnande kan man även ta sig an de enformiga jobben som är lite som löpande band. Det kan man göra med egna projekt och idéer. De ”tråkiga” jobben (subjektivt givetvis) kan ofta ge en bra och stadig inkomst så att man får råd att göra tidningsjobb som kan vara mer kreativa men sämre betalt. När jag bodde i Karlstad jobbade jag ofta med gratistidningen Tryck exempelvis. Det var ju således inget betalt, men behållningen var ju ett fantastiskt team och glada människor med fötterna kvar i jorden.

Vad är ditt största mål för 2021?

Att komma tillbaka på heltid då jag sedan förra året varit sjukskriven av stress p.g.a. underbemanning på jobbet och att vi förlorat båda våra föräldrar i cancer på kort tid.

Hur ser en vanlig vardag ut för dig?

Just nu är jag fotograf hos Indiska på fulltid vilket innebär att mina egna uppdrag genom Maz Studios tagit det lugnt. Innan jag kom in var allt outsourcat till flera fotografer och retuschörer. Så de rekryterade mig för att bygga upp en egen fotostudio och sätta upp ett arbetsflöde. Jag började med det 2019, sedan tog det ett par veckor för byggandet, inköp av material och utrustning. Jag gör allt bildmaterial på Indiska själv, vilket är orealistiskt givetvis. Det är allt från att fota produkter, kläder på modell och docka i studio. Sedan kan vi fota detsamma på location i en lägenhet eller en fin trädgård. Så jag gör material både för ecom, sociala medier och kampanjer.

Om vi tar plåtning av kläder på modell så börjar dagen runt 08.00 då jag anländer till studion för att kolla alla inställningar och eventuellt göra rent fonden. Då har vi även stylist på plats som stryker kläder och förbereder. Sedan kommer modell och makeupartist och kör igång. När de är klara så smattrar vi på hela dagen med avbrottsgaranti lite lunch. Sedan har jag två dagar på mig att välja ut och retuschera ca 300 bilder som ska upp på webben. Dessa bilder ska även fotas på docka. Sedan är den omgången klar och så börjar man om och försöker hinna med alla andra bilder under tiden.

Vad gör du helst en ledig dag?

Då försöker jag göra eget material för att behålla inspirationen vid liv. Det är en helt annan grej att i lugn och ro kunna sitta i flera timmar med en bild och låta den få mogna. Om vi räknar bort pandemin så gör gärna jag och min sambo lite utflykter. Både utanför landets gränser eller innanför. I och med att jag är rätt ny i Stockholm så tycker vi det är kul att semestra i din egna stad. Vi letar gärna upp bra matställen med som vi kan lägga på minnet. Vi har dock inte hittat (och vi har testat många) ett bageri som är i närheten av Artisan Bread i Karlstad. Många kardemumma- och vaniljbullar har jag testat. Ja, inga kommer i närheten, så är det bara. Jag antar att deras hemlighet är smör, smör, mer smör, sedan socker, mer socker. Sedan lite mer smör och socker. För att avsluta med lite socker. Och smör. Men det där kan inte jag så lämnar det osagt.

Men gör jag inte det så tar nog mitt filmintresse upp en hel del tid.

Berätta om ditt största intresse.

Om vi bortser från fotot så har jag satt upp min egna lilla Netflix-server kan man säga. Detta pysslar jag en hel del med och det tar upp en alldeles för stor del av dagen ibland. Tidigare var jag en storsamlare av fysisk media och hade Bluray och dvd från vägg till vägg hemma. Nu har jag fört över allt digitalt och kan avnjuta allt på språng. En fantastisk känsla och lite av att ha just ett eget Netflix men med bara filmer och ser du själv gillar. Kan verkligen rekommendera Plex som programmet heter.

Har du någon udda talang?

Det skulle väl vara att jag är en obotlig realist då. ”Titta Magnus det är sol idag!” Ja IDAG ja.

Fast när jag tänker på det så var jag en hejare att knäppa med alla fingrarna när jag var yngre. Lite sådär ”Olé” ni vet.

Vad är Värmland för dig?

Allt!

Det kanske lite mer tydliga svaret är ju att Värmland är mitt hem. Jag växte upp i Kil (föddes i Karlstad) och flyttade till Karlstad när jag var runt 25. Jag har hela min uppväxt där hemma med alla fantastiska minnen. Jag är lyckligt lottad som fick växa upp i en villa på Balders väg med egen tomt. När jag var liten var jag sällan hemma utan befann mig antagligen. I Mulleskogen nära Vikstaskolan och byggde en koja.

I Sveriges krogtätaste stad (iaf då), Karlstad, lärde jag känna många nya vänner och kollegor. Hittade matställen. Hängde vid älven. Bevittnade Roy och Roger vid invigningen av Filmstaden och såg på i förskräckelse när de åkte med en motorcykel från kyrktornet till Stora torget på en stålvajer.

I Karlstad bodde jag fram till 2017 på Herrhagen. Verkstadsgatan, granne med Nöjesfabriken. Jag accepterade raggarna som min nya familj på nätterna när de åkte förbi nere på gatan och bevittnade ett självmord när en person körde rakt in i Gjuteriets vägg. Det var fester, det har varit folk som klättrat på fasaderna, det har varit drog försäljning och det har varit skottlossning (yes DET huset var det).

Jag har liksom många andra avnjutit en klassisk strössellängd på Hanna Larssons Konditori eller köpt med en kebabrulle från Pizzeria Opera på Herrhagen samtidigt som jag förbryllat funderat på hur krogen ”Downtown” funnits kvar så länge. I Värmland har jag upplevt allt du kan uppleva både med sorg, glädje och allt däremellan. Det och mycket mer är Värmland för mig.

Vad får man inte missa om man är i din stad (där du bor numer vill säga)?

I matväg så är det absolut ”Flippin Burgers”. Restaurangen som startade den riktiga hamburgertrenden i Sverige. De började på Kungsholmen men finns nu i Vasastan. Vare sig det är Bun Meat Bun, Phils Burger, eller Street Friends och Bastard Burgers i Karlstad så började allt med Flippin Burgers på Kungsholmen i Stockholm. Det är än idag långa köer utanför. (Mindre under pandemin)

Vill man semestra lite så tycker jag absolut man ska kolla in Slottet, Skansen, Grönan, Tekniska och Naturhistoriska museet. Men det finns mycket gratis. Varför inte knalla runt på Söder, då främst Mariaberget som har ett fantastiskt promenadstråk. Vill man uppleva en klenod och kvarleva från förr kan man besöka Café Lyran en bit utanför.

Är du vid Skansen ska du absolut ta dig runt lite på djurgården. Beckholmen och dess båtvarv är kul.

Vem skulle du vilja var Karlstad kallar-profil i framtiden? 

Har ni haft med Magnus Lersten? Som hade just Tidningen Tryck jag nämnde förut? Han har säkerligen en del kul att snacka om. Annars kan jag lite fräckt välja min bror. Han blev ju trots allt ökänd på tiden när TV4 hade lokal-TV och han var filmrecensent. Chocken hemma i stugorna när han som avslutning i sin recension av filmen ”Babe” (om en talande gris) får en fråga av programledaren om vad som hände med Babe efteråt. Brorsan plockar upp ett baconpaket. Mikael Svensson heter han iaf. Finns säkerligen en hel del att snacka om där. Idag jobbar han som lärare och förespråkar förmodligen inte att man ska göra barn hemma i soffan ledsna genom att säga att deras favoritgris är söndagsbacon.