076 184 50 75 hej@karlstadkallar.se

En lögn är en lögn, även när den kommer från jurister och självutnämnda experter. Och spekulationer hör inte hemma i en seriös diskussion. Den senaste tidens utspel utgör ett nytt lågvattenmärke i assistansdebatten.

Svepande anklagelser om fusk med assistansersättningen har böljat fram och tillbaka. Och det är inte första gången. Då är det på sin plats med fakta i målet: De färskaste siffrorna från Försäkringskassan visar att bara 0,45 procent av utbetalad assistansersättning var fel. Naturligtvis borde det vara noll procent. Inte en enda krona borde betalas ut felaktigt. Men i denna knappt halva procent ryms också rena misstag och fel som Försäkringskassan själv begått. När det gäller alla socialförsäkringar sammantaget utgör de felaktiga utbetalningarna mellan fyra och fem procent. Exempelvis VAB, tillfällig föräldrapenning, är en riktig enfant terrible. Här uppgår de felaktiga utbetalningar till minst 20 procent, kanske så mycket som 30!

Bilden som förmedlats i media de senaste veckorna har handlat om avancerade upplägg där kriminella på olika sätt tillskansat sig pengar från det allmänna, våra skattepengar. Det har handlat om att lura till sig arbetstillstånd på oriktiga grunder, att ha assistenter anställda som egentligen inte jobbar utan fyller i falska lönerapporter, allt för att bolaget ska kunna kamma in ersättningen från Försäkringskassan. Detta är mycket upprörande och ska självklart stoppas.

Men för oss som lever med personlig assistans, antingen själva eller i familjen, och för alla som sökt men fått avslag, trots omfattande behov, för alla oss finns det ännu större problem än den lilla klick av kriminella lycksökare som hittat ännu en nisch att suga ut.

Familjer där det finns barn med funktionsnedsättning har det oerhört tufft i Sverige idag. Ett barn med stora svårigheter, kanske andningsproblematik, kanske epilepsi som kräver övervakning dygnet runt, det barnet kräver mycket av sina föräldrar, både dag och natt. Och utan personlig assistans hamnar föräldrar till slut i ett vidrigt predikament: ska vi ansöka om plats på ett barnboende? Ska vi lämna bort vårt barn?

Personlig assistans är en fantastisk rättighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Tyvärr är den rättigheten kraftigt urholkad idag, både barn och vuxna som borde ha assistans står utan. DET är det verkligt allvarliga problemet.

*******************

Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Maria Piscator Mäenpää, ordförande i RBU Värmland