Det är ingen nyhet längre att världen är aningen kaosartad och inte mycket är sig likt. Kanske har du tränat för ett lopp som blivit inställt, tappat motivationen och slutat springa. Kanske har det gjort dig besviken och deppig.

Många mår dåligt över ovissheten som råder, att planerade aktiviteter går åt skogen och att man behöver tänka om.
Jag förstår allas besvikelse över inställda lopp och jag tycker också att det är trist. Men det innebär inte att jag slutar träna. För det är inte tävlingar som är anledningen till att jag är ute och springer. Anledningen är att det är en del av mitt liv, jag behöver springa för att må bra. Jag tycker att fler borde fundera över varför de gör vissa saker, som att springa. Om det är för att bevisa för andra att man klarar av det, eller för att det slagits vad om vem som är snabbast osv. Då kanske anledningen är fel. I alla fall för att det ska vara hållbart i längden och för att faktiskt kunna njuta och ha kul av löpningen.

Jag ser tusen anledningar till att springa. Det är ett sätt att komma ut och uppleva saker, att upptäcka nya platser. Det är också ett sätt att träffa vänner, dock med lite mer avstånd än vanligt. De är också ett enkelt sätt att röra på sig, allt som behövs är mer eller mindre ett par skor. Det är också ett sätt att transportera sig och en chans till att ta sig till platser som inte går att nå på annat vis än till fots. Jag kan fortsätta hur länge som helst med anledningar till att springa som inte innebär mätning av tider och placeringar.

Jag tror att just nu är det extra viktigt för oss att hitta vår anledning till att springa. För vi behöver det. Det kommer mildra vår oro, få oss att slappna av, hålla oss hälsosammare och framför allt göra oss lyckligare.

Varför springer du?

Ni vet väl att Karlstad kallar har startat en blogg? Läs hela flödet här